Vi på ove-tv tittar på mycket filmer och de som är värda att nämna recenseras här. Så kolla in filmrecensionerna noga om du vill vara uppdaterad med det senaste. Och glöm inte att även du får skicka in recensioner till oss så att vi kan publicera dem här.
På 70-talet kom ett gäng filmer om den hårde och tuffe polisen Shaft. Det som gjorde dem så speciella var att hjälten var en svart man. Tidigare hade aldrig svarta fått hjälteroller. Nu år 2000 har man gjort en nyinspelning av dessa filmer. Samuel L. Jackson spelar rollen som polisen som lämnar poliskåren för att klara upp ett rasistiskt mord på egen hand. Ja på egen hand är väl det minsta man kan säga. Han använder händerna eller vilket tillhygge han än hittar för att få fram sanningen och för att hjälpa de oskyldiga.
Filmen innehåller mycket slagsmål och pistolfigher, men är på intet sätt nyskapande. Handlingen är väldigt förutsägbar och har ganska tunna karaktärer. Det känns som man tittar på en gammal deckare på TV. Det är ioförsig underhållande och den coola musiken som genomsyrar filmen är till ren njutning. Jag tror dock att den här filmen passar bättre till att ses på TV, så mitt råd är att vänta tills den kommer på video.
Clintan och Tommy Lee Jones i rymden? Jodå, de och två gubbar till (Donald Sutherland och James Garner). Efter att på 50-talet varit det amerikanska flygvapnets mest våghalsiga och duktiga piloter får dessa fyra äldre herrar en chans att äntligen ge sig ut i rymden; något som de på ett elakt sätt hindrades från under sin storhetstid. Ryssarna har nämligen problem med en satellit och när NASA ska hjälpa dem är Clintan den ende som kan fixa deras uråldriga styrsystem...
Ja den här filmen är ju riktigt underhållande. De fyra huvudrollsinnehavarna visar verkligen att gammal är äldst och deras erfarenhet av film och skådespeleri lyfter filmen. Efter att inledningsvis vara mycket rolig och lite småsöt (gamla gubbar visar att de har barnasinnet och livsglädjen kvar) övergår den till att vara både spännande och medryckande. Visst känns det väl som att realismen brister lite då och då när gubbarna utför de mest fantastiska fysiska dåd, men på något sätt känns det helt ok och inte ens jag blir detaljkritisk, något som jag ofta blir när filmer är orealistiska. Så icke fallet den här gången alltså, och det är ett mycket gott betyg!
Ett gäng vetenskapsmän försöker utveckla en metod för att göra levande materia osynligt och projektet är på god väg. Osynlighetsfasen är avklarad och endast "återställningen" kvarstår. De lyckas få tillbaka apor från osynlighetens värld, men är tekniken mogen att provas å människor? En av forskarna dristar sig till att prova själv. Allt går faktiskt bra ända tills han ska göras synlig igen. Då går någonting snett...
Tyvärr hamnar hela filmen lite snett också. Den börjar så bra med sina halvt sci-fiaktiga funderingar kring osynlighet och det finns även lite filosofiska och moraliska aspekter på det hela. Stämningen är skönt thrillerspännande. Ju längre filmen går desto mer glider den in i actionfacket med explosioner, blod och våldsamheter. Den osynlige vetenskapsmannen ballar ur och blir allt mer våldsam och så blir även filmen. Tyvärr tyvärr. Allt är ju så snyggt gjort annars, framförallt alla specialeffekter. Häftigt och underhållande tidsfördriv, men ingen fullpoängare.
När jag sett reklam för filmen Hollowman trodde jag att den skulle vara jätteläskig och ge mig mardrömmar i veckor efteråt. Men icke. Det som imponerar i den här filmen är inte skräckscenerna utan trickfilmningen.
Filmen handlar om en kille och några andra som experimenterar med att göra djur osynliga. De gör till och med en gorilla osynlig. Oj oj, tänker du då. Men det är inte det värsta. De bestämmer sig för att testa på en människa också. Det lyckas och han blir jätteosynlig. Han går runt och tafsar på folk och kollar på dem när de kissar och annat. Men sen blir han galen och så misshandlar och dödar han folk och det exploderar överallt. Filmen är överlag ganska konstig men om man tycker om filmer om människor som blir sådär jätteosynliga tycker jag att man ska se Hollow Man.
Alla som gillade TV programmen med lerfigurerna Wallace and Gromit kommer gilla Chicken run. Det är jag övertygad om. Den här filmen är gjord helt i lera - utan några som helst dataanimationer. Man sitter och förundras hela tiden över hur bra filmen är gjord. Varenda liten detalj stämmer nått så grymt.
Filmen handlar om ett gäng hönor som är inlåsta på en hönsfarm hos de otroligt grymma Mr och Mrs Tweedy. Farmen påminner väldigt mycket om ett tyskt fångläger med höga taggtrådstaket och vaktas av elaka blodhundar. Hönornas högsta önskan är att få bli fria och att fly bort till paradiset där gräset är grönt och där ingen räknar deras ägg. Som en blixt från ovan kommer den kaxige tuppen Rocky från USA och ställer till med kalabalik och kackel. Naturligtsvis försöker han också hjälpa hönorna att rymma.
Filmen är nödvändigtvis ingen barnfilm, den är på samma gång rolig, tragisk, satirisk och underhållande. Jag såg den med engelskt tal och jag tror den kommer till sin fulla rätt då. De spelade nämligen in dialogerna och ljuden först innan de animerade filmen. Det gör att (läpp) näbbrörelserna är väldigt exakta. Gå och se filmen nu!
Mel Gibson spelar sjubarnsfar och hjälte under amerikanska frihetskriget. När kriget kommer allt närmare och hans familj drabbas av diverse hemskheter på grund av engelsmännen tvingas han motvilligt ge sig ut och slåss för sin egen och de amerikanska staternas frihet.
Denna film lider av flera saker. Dels hamnar Mel Gibson alldeles för mycket i fokus och filmen handlar till största delen bara om hans rollfigur som representerar Amerika på ett för oss svenskar alldeles för patriotiskt vis. Ingen överraskning i och för sig med tanke på filmtiteln. Dels verkar sensmoralen i filmen framför allt vara att hämnd är den enda sanna livsmeningen. "Om dom är elaka så är vi dubbelt så elaka tillbaka. Och när dom, som en följd av detta, hämnas ännu elakare mot oss måste vi vara allra elakast till sist". Så håller det på hela filmen ända till Mel Gibson slutligen är elakast av alla och alltså får den ljuvaste hämnden för sig själv och Amerikas räkning. De som är historiskt medvetna kan säkert hitta mängder med fel, men det tänker jag inte forska i.
Några ljuspunkter finns det trots allt. I viss mån rycks man med i patriotismen och detta tillsammans med snygg filmteknik, en del spännande scener och lite humor gör att filmen inte känns särskillt långtråkig. Ett stort plus också för den lilla flickan som spelar dottern Susan! Fantastiskt skådespeleri från ett så litet barn. Ändå endast medelbetyg för den här filmen som är alldeles för USA-vänlig.
Jim Jarmuschs film handlar om en man som lever efter samurajernas hederskod. Han arbetar som torped åt en mafioso som en gång räddade hans liv. Han lever ensam på ett tak tillsammans med sina duvor och hans enda vän är en fransktalande glassförsäljare trots att de inte ens förstår varandras språk. Denne besynnerlige man hamnar dock i trubbel när han av misstag får maffiafamiljen mot sig.
Det här är inte någon actionfilm. Inte någon samurajfilm. Inte någon maffiafilm. Jag vet faktiskt inte vad det är för sorts film, men ändå känns den helt rätt. Man invaggas i någon sorts stämning där man inte kan låta bli att flyta med i filmen och bara njuta. Snyggt foto, härliga karaktärer, skön stämning inspirerat av japansk filosofi. Allt ackompanjerat av tung hiphop från The RZA.
En ganska vanlig tandläkare, spelad av Matthew Perry från "Vänner", lever ett ganska vanligt liv i Montreal med sin ganska ovanligt jobbiga fru. När en ny granne flyttar in blir livet dock mycket mer annorlunda. Grannen, som spelas av Bruce Willis, visar sig vara en livsfarlig torped på flykt från maffian i Chicago. Tandläkaren dras in i en rejält farlig och invecklad historia.
Den här filmen är bra och underhållande. Trots sin komedikaraktär är den inte flamsig och ogenomtänkt utan innehåller en hel del vändningar och intressanta intiger. Skådespelarna gör ett bra jobb, framför allt Matthew och Bruce som är lite av favoriter för mig. Man skrattar ofta, dels åt rena ramla-och-slå-sig-skämt men även åt de absurda karaktärerna och den otroliga handlingen. En sevärd film som säkert gör sig lika bra på video som bio.
År 3000 är människorasen utrotningshotad och dess utveckling har gått tillbaka till tidig medeltidsnivå. Ett lätt byte för den utomjordiska rasen Psychlos, varav en spelas av John Travolta som även producerat. Psychloserna vill ta kontroll över universum och nästa steg är att suga ut jordens alla resurser. Någon måste hindra dom...
En av filmens största nackdelar är att man aldrig sympatiserar med någon. Meningen är så klart att man ska hålla på den stackars människorasen, men eftersom de är lika fula, äckliga och ointelligenta som cykolsera så känns det bara som om alla lika gärna kunde dö utan att man brydde sig. Att filmen dessutom är späckad med amerikansk patriotism, patetiska floskler och värdelösa rollinsatser gör inte saken bättre. Se inte den här filmen för guds skull. Inte, inte, inte! Jag hoppas det kommer en uppföljare där alla sprängs eller torteras till tidens ände.
Hej igen filmfantaster, nu är jag tillbaka! Nu med ännu en film i rätt hög i filmhyllan! Stigmata heter den, och det är inte vilken film som helst, utan en film som handlar om gud. Precis som Dogma, som jag också nyligen har sett. Men den tänker jag inte recensera, för den var också ganska bra. Ja, det var den.
Stigmata var också bra. Massa konstiga saker som händer en tjej lite här och var och stigmata hit och dit och konstiga präster som reder ut saker för en av dom är vetenskapsman och han kan ju ditten och datten och Frank Black från serien Millenium är det också. Så kan det gå, säger jag bara! En riktigt trevlig film, helt klart sevärd. Skulle nog klassa den som rysare om jag var tvungen. Stigmata kommer på bio någon gång i juni vill jag minnas. Tack tack!
Nu har jag gjort det igen! Jag har sett en film. Den här gången blev det en Science Fiction-rulle som jag inte hade allt för stora förväntningar på. Fortress 2: Re-Entry.
Jag trodde den skulle vara mycket sämre än den första Fortress (den när dom är i ett fängelse under jorden mitt ute i öknen) men där hade jag fel. Filmen hade precis samma underbara halv-b-kvalité som första Fortress, till och med Christoffer Lambert var sig lik. Så, kontentan av rosenbladen blir väl att filmen är helt okej om man gillade ettan eller om man är tokig i Sci-fi som jag. Annars är den nog som torra lussekatter på playan.
Ta en vanlig amerikansk collage-film, subtrahera bort all sex, addera döden och en massa paranoia så får du den här filmen.
Filmen handlar om en klass som ska åka till Paris med sin franskkurs (självklart kan inte eleverna franska). En av eleverna vid namn Alex får dock vissa visioner när han sätter sig i planet och blir hysterisk och springer ut / blir utkastad ur planet. Han ser nämligen hur planet exploderar strax efter det lyft. Väl ute ur planet (tillsammans med sju andra ur klassen, inklusive en lärare) så vill folk veta varför han rusat ut ur planet och då exploderar det o hej å hå.
Sen så är det självklart ingen som tror honom när han berättar om sina syner och döden blir sur och vill ha tillbaks sina offer osv. Typisk "jaha, när kommer tvåan?"-film. Sevärd om man inte betalar allt för mycket för att se den.
Denna amerikanska film, regiserad av Ridley Scott, är lång, maffig och bra. Den utspelar sig i Romarriket under dess storhetstid ett hundratal år efter kristus. Vi får följa generalen Maximus som olyckligtvis blir förslavad och måste leva som gladiator under kejsare Commodus.
Filmen innehåller mycket effekter och den är visuellt snygg. Under sina två och en halv timme kändes den aldrig tråkig, utan intressant och spännande hela tiden.
Det här är en riktigt sevärd film. Välgjord med ett intelligent manus och en känsla av "icke-hollywood" även om den är amerikansk och har Bruce Willis i huvudrollen. En ganska mörk film men jag blev ändå glad efteråt, mycket på grund av att den var så ovanligt bra och smart gjord.
South Park är en jättekonstig film. Det är en tecknad musikal med helskum humor. Man sitter och gapar av förvåning mest hela tiden. Eller så ligger man dubbelvikt av skratt. Jag tycker man ska se den här filmen om man vill bli glad, för man tänker på den länge efteråt. Filmen fungerar även om man som jag inte sett TV-serien, men gillar man serien så är nog filmen bra.
sidan senast uppdaterad:
2003-10-04