Katriina
mmmmmmmm
Marcus Bj
Elin
söör
Mr Musselwhite
El Torro
tk
Thomas
lasse nånting
Linus
Roger
Själva bussresan började - inte helt oväntat - i bussen. Men det var inte vilken buss som helst, för den kördes av en chaufför som var mer lik Lasse Kongo än nåt annat, förutom det att han var snäll. Till exempel så upplyste han oss om att han var full och att man måste ta av sig säkerhetsbältet innan man går och kissar. Pass på, här kommer ett boktips: Brev till Samhället (av Eric Ericsson på Kartago Förlag) är utmärkt busslitteratur.
|
Efter några timmar tillsammans med Lasse Kongo och tonfiskmackor anlände vi iallafall till Sandviken, småberusade och lyckliga. Där blev vi prydligt upphämtade med bil för att slutligen nå fram till resans mål en bit ut på landsbygden. Där skulle vi stanna hela helgen för att uppleva festliga och glada upptåg alla dygnets timmar tillsammans med Torsten och två katter.
Upplevelserna startade omgående. Efter en rundvisning av det fantastiska gamla huset och dess omgivande gård vid ån (hela gården var verkligen idyllisk, omgiven av rapsfält och skog) blev det dags att svepa alkoholen och ta en buss tillbaka till Gävle, som vi redan passerat tidigare på kvällen.
Njut gärna av de stämningsfyllda bilderna här till vänster innan du bläddrar vidare i reseskildringen. |
|
Väl framme i Gävle välte vi in på CH - ett av de mest populära uteställena. Lyckligtvis kom vi dit i god tid så vi slapp kön i entrén som senare under kvällen växte rejält. CH var faktiskt större än de flesta klubblokaler man sett och mängden dansgolv och barer går inte ens att summera så här i efterhand.
Inredningsmässigt var det beach som dominerade. Beachbollar, beachpalmer och beachparasoller var utplacerade på varje tänkbar yta och snart fylldes övriga ytor med välmående gävlebor. Det kändes lite som om man hamnat i en svenskby i Kalifornien.
|
|
Hetast var r'n'b/hiphop-tältet (ja det var inrett som ett gigantiskt partytält fast inomhus då) och sämst var dansgolvet som spelade Mambo Number Five, Britney Spears och Alarma hela tiden. Det hjälpte inte att de hade gogo-dansare på en scen.
|
|
Bland kvällens höjdpunkter fanns 80-talsdansgolvet där vi välgörenhetsmässigt sjöng med i Life is Life samt armbröt med varandra. Mindre lyckat var det att Torsten hela tiden tappade bort oss övriga (eller om det var tvärt om) men allting ordnade sig till slut och vi kunde gemensamt hitta nattbussen hem efter ett härligt gävleparty. |